filippaeb.blogg.se

Någonting jag kan bli väldigt irriterad över är när folk säger "Jag tränar så mycket så jag kan äta hur mycket godis jag vill för då märks det ändå ingen skillnad" - dom, eller ja ni som säger så kanske jag ska skriva. Har ni någon aning om hur mycket okunskap som ligger bakom dom orden? Jag tror inte det. 

 

Jag tränar mycket och äter bra. Äter godis på en helgdag men trycker inte i mig under veckorna. Jag skulle säkerligen märka mycket långsammare resultat om jag började äta godis varje dag.

Men så finns det dom som kan äta äta äta och aldrig någonsin så hamnar det minsta lilla extra fett på kroppen, dom har hög förbränning och ämnesomsättning.

 

Jag vet folk som är smala som stickor men ändå kan äta hur mycket söt saker dom vill, dom går aldrig upp i vikt eller ser lite runda ut. Och visst, det är säkert jätte många avundsjuka på. Det var jag med, tills jag förstod.

Du kommer ingen vart på allt det socker intaget, och har så mycket större risk att få olika sjukdomar, och så vidare. Men människor tänker inte så, ingen tänker på att man matar på och bygger på sjukdomar 

när man bara äter allt detta socker. Varför? Det syns inte. Det syns inte att jag äter godis, chips, popcorn, fikabröd och läsk lika väl om jag tränar ofta. Det syns inte UTAN PÅ KROPPEN. 

 

Är det aldrig någon som har en tanke på vad som händer innuti? Det är bara tankar jag har. Kanske låter det konstigt. Men människor ser bara det som är på ytan, ta en titt under så kanske inte allt är eller kommer att vara så fantastiskt längre med "Jag kan äta huuuuuur mycket sötsaker jag vill för jag tränar ändå så mycket". 

 

Har tittat på " Tillsammans mot cancer " galan. Börjar gråta när folk berättar och det är minst sagt berörande.

Jag ska köpa mig ett rosa bandet, och jag hoppas fler stödjer cancer forskningen.

Och jag kan inte beskriva hur mycket jag vill, jag vill vill vill bara sätta stop på sjukdomen. Att det inte finns lidande mer, att ingen ska behöva gå igenom det. Ingen ska få känna skräcken över att jag kanske inte kommer leva länge till. Jag hoppas och tror, att en dag så kommer det inte finnas mer. Att en dag har forskningen lett till någonting som tar bort det. Och jag vill säga tusen tack till alla dom som kämpar för det här, dom som forskar och lägger

ner så mycket tid på att rädda liv. 

 

Jag blir bara så frustrerad ibland på folk som ska anmärka så otroligt mycket om hur jag lever,

hur jag ska träna, hur jag ska äta, att jag "Kan äta godis för du är inte tjock" eller t.ex. "NÄR MAN TRÄNAR FÅR MAN ÄTA GODIS ÄNDÅ" , klart jag vet att jag inte är tjock. Men jag vill helt enkelt inte äta godis, eller chips, eller fika. Men då tror folk att jag går på någon hel knasig bantningsdiet. Dieter är bland det sämsta jag vet, jag tror inte på sånt, jag tror att man behöver en sund och näringsrik vanlig kost bara.

 

Har också fått höra " Du tränar bara för att samhället har en bild om hur tjejer ska vara, och du skulle aldrig träna om dom idealen inte fanns " - ursäkta mig men nej, så är det inte. Jag började först och främst träna för att jag fick börja gå hos en sjukgymnast, jag kunde få SÅ ONT av att stå upp i 5-10 minuter och var tvungen att sätta mig ned, och då när jag började gå hos mig sjukgymnast så sa han att jag KNAPPT hade några muskler i mage/rygg därför fick jag så ont, för att min kropp inte orkade hålla upp mig, hade inte tillräckligt med muskler. Och hela min midja var sne, man måste se det i verkligheten för att förstå men det såg ut som en skolios fast så kallas "funktionell skolios" , då man inte har några muskler där fast min rygg rad är rak.

 

NEJ. Jag vill inte utsätta MIN kropp i onödan för saker jag vet att den egentligen inte behöver. Jag skulle aldrig klaga på någon annan för att dom äter en massa godis helg som vardag? Vad får jag ut av att vara en bitter

människa som ska säga hur andra ska leva deras liv?

Jag mår bra av det jag gör. Och säg hur många gånger har jag hört "Man lever bara en gång så klart man ska leva gott och få äta godis/snacks" medans jag själv tänker den omvända tanken "Men om jag bara lever en gång, om jag bara har en kropp, vad är då min anledning till att inte ge den det bästa? Vad är min anledning till att INTE ta hand om den?" Jag vill kunna säga saker att " Det är inte bra att äta godis, därför gör jag det inte i onödan " Jag vill kunna säga det utan att få en rejäl uppläxning att man kan minsann visst göra det och göra livet lite "godare" . Japp, och jag äter en morot och det mår inte jag sämre av. Jag vill inte behöva få en konstig blick bara för att jag inte köper godis och säger att jag inte gör det när alla andra gör det i affären.

 

Alla gör som dom vill. Allting är upp till var och en, men jag vet ju vad som är bäst för mig, vad jag mår bra av och vad jag vill. Självklart äter jag godis och smäller i mig en helpåse chips ibland också - utan dåligt samvete.
MEN VARFÖR KLAGAR MAN PÅ NÅGON SOM BARA FÖLJER SIN EGEN LIVSSTIL?

Jag får också höra "Det är så mycket saker som man inte bör äta, men det gör man ju ändå" och hit & dit.

Ja självklart men om jag nu är medveten om vad som gör kroppen sämre, så utsätter jag mig inte för det i onödan. T.ex. tänker jag aldrig röka, och jag tänker aldrig snusa. Det bara är så. Jag vill helt enkelt inte.
Självklart kommer jag någon gång också att testa på att dricka alkohol, nu? Nej. 

Och jag behöver ingen som säger "Vi betalar ditt körkort, osv. om du inte dricker förens du är 18 år"

För jag vill inte göra det. Och bara för att jag gör saker som är bra egentligen vänds imot mig som något dåligt?

Ofta om folk säger sådant här till mig, så svarar jag oftast inte. Jag tänker inte leda vidare en diskussion som

kan hålla på i evigheter bara för att någon annan vill tala om för mig hur jag ska leva mitt liv.

 

Jag struntar fullkomligt i om någon tränar och smäller i sig "onyttigt" eller om någon aldrig rör på sig och äter "onyttigt". Man gör som man själv vill, och det är det som är det mest fantastiska - Man får faktiskt välja.